Polisanmälan
Ja, som jag tidigare har skrivit så kommer min personliga stil/mitt personliga val av att blogga komma med både positiva delar och likaså negativa. Änsålänge har jag bara stött på positiva och värmande ord som stöttar, men idag kom det första negativa - något jag väntat på.
Eftersom att jag medvetet har valt att släppa in er på det sätt som jag har gjort så måste jag ju naturligtvis fullfölja detta både i negativa och positiva aspekter, hur svårt det än är för mig att skriva.
Så, idag fick jag ett meddelande av min far.
Grön är då jag.
Röd är då min far.
Röd är då min far.
Här vill jag klargöra att jag förstår hans reaktion. Jag hade inte heller velat att någon annan skulle skriva saker om mig som jag själv inte kan påverka. Som jag nämner i meddelandena är det även hans fulla rätt att anmäla.
För mig i detta fallet kommer det aldrig att handla om vem som har rätt eller vem som har fel, jag har hållt mig till sanningen i bloggen och delgivit er delar ur mitt liv som oundvikligt involverar personer som varit en del utav det. Min mening med bloggen är då inte heller att smutskasta, vilket en skulle kunna tro, utan som jag sagt från första början - Det är mitt sätt att bearbeta och även att låta andra människor veta att de är inte ensamma. Det är okej att må dåligt och det är okej att dela med sig av varför (sålänge man håller sig till vad som är sant).
Alla som känner mig vet då även om att människor, då speciellt i utsatta situationer, är något jag alltid har brunnit för. Det kommer aldrig att förändras. Jag kommer aldrig att sluta kämpa för det ämne som jag nu har påbörjat och kan jag skapa förståelse, hjälpa någon som känner igen sig i min historia - då är det värt det vad som än händer.
Jag vill avsluta inlägget med att be om ursäkt ifall jag har fått min far att känna att jag gör mig skyldig till förtal eller ärekränkning gentemot honom, eftersom att min avsikt enbart är att tala sanning (sanningen ber jag aldrig om ursäkt för) samt allt det som jag ovan nämt.
