narsommarnaspricker.blogg.se

En trasig bakgrund och ett liv mot framgång, en obehaglig och ärlig berättar röst som ibland lär vara vilsen men när den inte är det är den starkare än tusen världar.

Jag är blind men inte döv

Publicerad 2015-06-20 01:30:30 i nutid, psykisk ohälsa,

Jag kan höra det i din röst, rädslan som blir till anklagelser. 

Men jag orkar inte bemöta. Försvara. Svara. Jag har inga svar på dina miljoner frågor, hur ska jag kunna svara på dina när jag inte till att börja med har svar på mina? 

Kryper ner breve den bästa, vad skulle vi vara utan våra fyrbenta? Hos dem ställs krav fast på en annan nivå, kärlek, rastning, motivering, trygghet osv det är krav jag både orkar och vill bemöta. På våran nivå, inte på din, eller på min, utan på vår. 

Hör hur dina andetag blir tyngre, känner hur hela jag blir lätt. Med försiktiga steg smyger jag in i badrummet, och släcker nu lampan som egentligen redan ska vara släckt. Njuter av mörkret runtomkring. Tystnaden. Tömmer magen på energin jag egentligen behöver, kunde inte bry mig mindre.

Krånglar mig snabbt ur mina kläder, fyller på badkaret med hett vatten. Jag fryser så, ända in i benmärgen. Min hud blir illröd, fast jag fortsätter att frysa ändå. 

Livet utanför fortsätter att snurra, människor hör av sig, jag vet att de vill väl men Jag har bestämt mig för time out. Jag orkar inte svara. 

Jag kan höra och känna oron, jag bara orkar inte öppna ögonen och titta. 

Som en naturkatastrof

Publicerad 2015-06-19 17:52:29 i Allmänt, nutid, psykisk ohälsa,

Och det är alltid dagar som dessa då ångesten knackar på, sätter klorna i min rygg och får mitt hjärta att bulta okontrollerat. 

Gråten lägger sig som ett hav i min hals, precis som vågorna för strömmar med sig för att sedan vara läskigt lugnt kan man säga om min hals, ena sekunden är det kontrollerat. Andra sekunden drar strömmarna dig djupt under vattenytan. 

Jag har en oerhörd lust att ge vika, krypa ner i en hoodie och ett par mjukisbyxor, låta Håkan, Winnerbäck eller någon annan form av Gud som vet hur man för sig med orden strömma ut ur mina hörlurar. 

Samtidigt vill jag radera varenda ord jag nyss har format till meningar, vill inte fläcka ner er klassiska midsommar med det där regnet som det finns en hatkärlek för. 

Varenda ben i min kropp kommer att gå sönder, havet kommer att forsa ut ur min hals, mina vener kommer att spricka och mitt inre kaos kommer att liknas vid en naturkatastrof. 

Det är bara det, att det inte syns. 



Frustration, ilska och ångest.

Publicerad 2015-02-28 01:12:16 i psykisk ohälsa,

Ångesten har ett järngrepp om min magsäck och mina lungor, greppet är kallt och skapar en klump i min hals. Jag blir arg, frustrerad och ledsen för det var jag som bjöd in den

Jag sätter mig jämnt i situationer som kan bidra till min ångest, till en början omedvetet och sedan medvetet. 

Ikväll, har jag spelat. För ca 1000 kronor.   Och egentligen är det inte själva summan som spelar roll, jag vann tillbaka 900 kronor och slutade spela, dessutom har jag råd att spendera tusen kronor på ingenting om det är så utan det är själva spelandet som gör mig arg. 

Jag vet att det ger mig ångest, jag vet att jag hur lätt som helst skulle kunna bli  spelberoende fast ändå måste jag sätta mig själv i dessa situationer. Som för att se om jag kan ta mig ur dem eller om ångesten kommer att äta mig levande. 

Nu ligger jag här, och jag vill ju spela, fast ångesten kramar om mina inälvor och min hjärna rationellt vet att nej nu räcker det, och mitt uppe i allt detta är det skönt att veta att just nu kan allt gå åt helvete om jag tillåter det samtidigt som jag vet att det gör det inte för att det får det inte helt enkelt. 

Samtidigt hatar jag mig själv för att jag släpper in ångesten, framkallar den, jag vill göra mig själv illa, krypa ihop i en hög och vara opålitlig. Beroende av att andra tar hand om mig. Jag vill att det ska sluta. Jag vill och jag vill inte. Jag plågar mig själv psykiskt, hur normalt är det då liksom? 

Det river och värker inom mig. Smärtar och sliter. Jag vill skrika, som ett djur vars vrål desperat måste höras till andra sidan öknen, som om dess liv hängde på det. Men jag förblir tyst och lyssnar till min sambos lugna andetag. 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela