narsommarnaspricker.blogg.se

En trasig bakgrund och ett liv mot framgång, en obehaglig och ärlig berättar röst som ibland lär vara vilsen men när den inte är det är den starkare än tusen världar.

Familjen väger mest

Publicerad 2015-07-19 09:21:42 i Allmänt, nutid,

Om det finns något här i världen som jag vet att jag är fruktansvärt dålig på så är det födelsedagar och högtider, både att komma ihåg vem som fyller år när och att faktiskt närvara vid dessa tillfällen. (Det är knappt så att jag kommer ihåg min egen, än mindre lyfts jag av viljan att fira mig själv). 

För det ber jag om ursäkt. 

Familj, släkt & vänner har och har alltid haft en högt uppsatt plats i mitt hjärta. Somliga av er träffar jag mer och somliga mindre men det betyder för den sakens skull inte att jag inte bryr mig. För det om något gör jag, jag är bara fruktansvärt dålig på att visa det. 

Andas i spiraler

Publicerad 2015-06-21 02:33:52 i Allmänt, nutid,

Min kropp dräneras på energi fortare än vanligt, det finns inte ork att försöka låta vänlig, att tänka sig för innan man pratar  eller att agera så som man bör. 

Jag spelar med livet som insatts, varje kväll. 

På något sätt går det ändå att skratta, de går ann att röra sig över rummet, sätta den ena foten framför den andra men det finns ingen motivering bakom det hela. Ingen mening. Ingen känsla och ingen takt. 

Någonstans får man stålsätta sig, andas i spiraler och hålla modet uppe för alla de runtom som inte förstår. För alla de där som har tusen frågor man inte kan svara på. 

Att äta är meningslöst, att vara såhär drar en sådan energi att kroppen hungrigt slukar varenda smula man sväljer ner för att fem minuter senare skrika efter mer. Hjärnan å andra sidan, formar tankar som skulle skrämma vilken människa som helst. 

Tänk om man kunde fånga just exakt de där orden som gör vår vardag begriplig för er som inte lever i den. Om jag kunde visa er hur huden bränner trotts att fjäderlätta fingrar rör vid den, om jag kunde förklara det där svarta "tomma" hålet som inte är så jävla tomt, eller hur rationellt det orationella blir i de mörkaste, eller ljusaste, av dagar. Hur ska man förklara den outhärdliga smärtan i att lyfta en saftflaska som känns som om den vore flera ton tung? 

Hur visar man någon det miltals långa djupet av "jag orkar inte". 

Jag är blind men inte döv

Publicerad 2015-06-20 01:30:30 i nutid, psykisk ohälsa,

Jag kan höra det i din röst, rädslan som blir till anklagelser. 

Men jag orkar inte bemöta. Försvara. Svara. Jag har inga svar på dina miljoner frågor, hur ska jag kunna svara på dina när jag inte till att börja med har svar på mina? 

Kryper ner breve den bästa, vad skulle vi vara utan våra fyrbenta? Hos dem ställs krav fast på en annan nivå, kärlek, rastning, motivering, trygghet osv det är krav jag både orkar och vill bemöta. På våran nivå, inte på din, eller på min, utan på vår. 

Hör hur dina andetag blir tyngre, känner hur hela jag blir lätt. Med försiktiga steg smyger jag in i badrummet, och släcker nu lampan som egentligen redan ska vara släckt. Njuter av mörkret runtomkring. Tystnaden. Tömmer magen på energin jag egentligen behöver, kunde inte bry mig mindre.

Krånglar mig snabbt ur mina kläder, fyller på badkaret med hett vatten. Jag fryser så, ända in i benmärgen. Min hud blir illröd, fast jag fortsätter att frysa ändå. 

Livet utanför fortsätter att snurra, människor hör av sig, jag vet att de vill väl men Jag har bestämt mig för time out. Jag orkar inte svara. 

Jag kan höra och känna oron, jag bara orkar inte öppna ögonen och titta. 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela