narsommarnaspricker.blogg.se

Vi hade det bra tillsammans men samtidigt så kunde jag det sista 8 - 9 månaderna inte släppa känslan av att jag var fången. Att jag var missnöjd. Kanske till och med olycklig. 

Jag började prata med någon som jag benämnde vara en vän, han fick mig att skratta, snaran kring halsen lättade.

Sen en dag slog det slint i huvudet i huvudet på mig, jag gjorde slut med min pojkvän som jag även var förlovad med. Jag ville vara kaos. Ville inte vara pålitlig. Var så trött på att ta ansvar. Så jag åkte iväg. Till denna människa jag benämnde som vän, en titel jag nu i efterhand inser att han inte var värd. Han var ett svin och jag var rädd. Men jag fick vara fri inser ca 1,5 vecka. 

Jag var allt annat än snäll mot mitt X, jag var faktiskt ansiktet av en skit stövel men jag kunde inte bry mig mindre. Jag orkade inte bry mig. Jag var så egoistisk att jag ville inte bry mig. 

Sen träffade jag min nuvarande sambo, inte alls lång tid efter att ha lämnat mitt ex och jag vet inte vad som hände men vi bara fastnade för varandra. Fast vi bara skulle ta en öl. 

Detta var ytterligare ett slag i magen på killen jag delat 4 år av mitt liv med. Och jag tänker inte be om ursäkt för att jag är med min nuvarande sambo men jag ber däremot om ursäkt för mitt beteende.

Han förtjänade inte det och har aldrig förtjänat det. Jag var ett rövhål, det ansvaret är bara mitt att bära.