den bästa måndagen någonsin
i helgen har vi på jobbet varit på kryssning, väldigt intensivt men värt varenda minut som gick. Söndagen fyllde jag år, men jag orkade inget mer än att komma hem och sova inprincip.
Jag är både sjuk och helt slutkörd efter att ha dansat nykter, haha.
Alex hade städat hela lägenheten och gjort middag åt oss för att fira min dag, min fina. ❤️
Trött som fan somnade jag för att vakna till Alex röst "älskling klockan är sju du måste vakna!" Och innan jag visste ordet av det flög jag upp ur sängen i panik, vår tid till ultraljudet var ju 07:30!
Efter att ha sprungit omkring i panik, rastat hundar, fått med det vi behövde, letat parkeringar som galningar och sprungit lite kom vi på minuten i tid till besöket iallafall.
Jag var nervös, levde du fortfarande? Var allt bra? Skulle jag få något form av besked som skulle krossa min värld? Nej, istället fick jag veta att du ser frisk och kry ut, samt att vi inte längre behöver kalla dig "bebis, mini, den" för att du faktiskt är en pojke.
Våran pojk ❤️
