narsommarnaspricker.blogg.se

"Tusentals sidor med tårar och betydelselösa ord... Många papper som rivits ur skrivblocket, några som har sparats. Jag skriver ner hat, sorg, kärlek och förtvivlan. Får det svart på vitt, på pappret, men jag känner just nu bara likgiltighet. Jag orkar inget annat. Folk frågar hur jag orkar? Saknar jag inte mamma och pappa? Men de ända jag saknar är att få vara ett barn. Att få sitta med alla vuxna och barn på Landshammarsgatan och grilla, höra musiken blandas med de vuxnas skratt och barnens skrik. Jag hade den tiden men njöt inte tillräckligt mycket av den då, jag tog den förgivet. Jag ska aldrig mer ta något för givet, för nu bleknar minnena och rinner mellan mina fingrar samtidigt som tårarna strömmar. Jag vill vara barn och se på världen med ljusa, positiva, ögon. Vill sitta nära pappa i tv soffan och kolla på Cops, Simpssons. Förlåt för alla gånger jag ställt till det för dig, det var inte med meningen. 

 

Snälla älska mig pappa? Jag är iallafall ditt kött och blod. Betyder inte det något? Betyder mina tårar någonting för dig? Eller är dom bortkastade, har dom rullat ner för mina kinder i onödan? Gråter du nu när jag inte är hos dig? Saknar du mig? Tänker du på mig? Undrar du vad jag gör? Eller hur jag mår? Känner du dig övergiven? Har jag övergivit dig? Svikit våran knappt befintliga relation som far och dotter? Gråter jag i onödan? 

 

Jag kan trösta dig med att jag har det bra där jag är nu. Jag mår bra nu. Eller, kanske inte till 100% men det har jag ju aldrig gjort... jag har aldrig gråtit så här lite men jag har aldrig heller haft så mycket tårar inom mig. I'l give up foreever to reatch you. Jag skulle ge allt för att du skulle prata med mig, ge dig allt för att få en förklaring, varför blev det såhär? 

 

Bara ta hand om E & A.

Ta aldrig er relation förgivet. 

För se hur våran slutade."