sanningen är irriterande
Ibland blir jag så sur på min sambo att jag vill drämma honom i huvudet med en stekpanna och skicka hans dumma ärsle ut till grisarna i svinstian.
Han tjatar om så otroligt jobbiga saker, kommer med konkreta förslag när jag vill att han ska tycka synd om och gnälla med mig plus att han retar skiten ur mig när jag är arg och njuter till tusen utav det och sen drar han ner mig i sin famn och ber om en kyss - precis sådär som det ska vara.
Han gör allt sådär bra, fast det begriper inte jag i stundens hetta utan det har jag tålamod nog att förstå förns efteråt. Han är sådär bra och jag älskar honom sådär mycket.
Fina älskade, du retar gallfeber på mina känslor på tusen olika nivåer.
