As the sun goes down
Äntligen så har jag börjat förstå att du växer i min mage och att jag ska få turen att bli din mamma. Jag har liksom inte vågat ta in det tidigare och njuta utav graviditeten. Försen nu.
För njuta hade jag ju egentligen kunnat göra, änsålänge har du inte ställt till det för mig mycket alls. Förutom under en två veckors period där jag spydde bokstavligt talat, över allt. Det var vid den tiden jag lärde mig att hundbajspåsar är bra till annat än hundbajs. 😉
Imorgon ska jag träffa barnmorskan, du leker redan livligt i min mage, så pass livligt att jag har känt av dina bravader sedan ett tag tillbaka fast jag har moderkakan i framvägg.
Du sparkar mycket hårdare nu dock, det är så tydliga dunsar att det inte går att missa vad som försegår inuti mig.
Mycket utav min oro har släppt, jag är inte lika ängslig längre och jag har slutat svara "ja om de nu går bra" när omgivningen talar om dig. Det verkar som om du är här för att stanna och lyckligare i världen kunde vi inte vara.
Barnvagnar, lekhage, hoppstol, gungstol, skötbord och spjälsäng etc är inprincip färdigt, så när du väl bestämmer dig för att titta ut är vi mer än redo för dig. Du får dock lova att stanna kvar i magen iallafall 10 veckor till, annars kanske sakerna aldrig kommer till användning och det vill vi ju inte.
