Polisanmälan fortsättning
Röd är min far, grön är jag.
Visste ni alla om att självmords statistiken idag i sverige är högre än på väldigt länge, faktiskt så långt bak som till 1989?
Självmord eller självmordsförsök sker inte utan anledning, jag om någon bör veta det. Ofta känner man att livet inte är värt att leva längre eller att det har hänt så mycket att man inte längre vet hur man ska hantera det, man vill bara dö. Många ungdomar i dagens Sverige känner så, de tror till och med att de är ensamma om att ha varit med om det de upplevt och att de är ensamma om att lida av psykisk ohälsa. Många är rädda för att dela med sig av sina tankar och känslor så de stänger in sina känslor, mår sämre, tar livet av sig.
Häromdagen pratade jag med min kloka barndomsvän, låt oss kalla henne för Camilla. Jag berättade för Camilla att jag är rädd för omgivningens reaktioner, speciellt då de människor jag känner, att jag undrar vad de tänker egentligen? Har de vetat om att de sett ut såhär? Kommer folk att tro att jag är ute efter att smutskasta?
Då sa hon de där smarta som jag själv inte reflekterat över: Titta på sättet du skriver, du skriver inte på ett sätt som någon som är ute efter att kasta skit. Du berättar om ditt liv. Jag tycker att det är intressant att läsa, det kunde lika gärna varit jag som skrev.
Har jag ingen skam i kroppen?
- Jo, över hela min existens, faktiskt.
Lägg ut det på bloggen.
- Kan jag hjälpa andra och mig själv i min utveckling så ja, alla dagar i veckan.
Ljuger jag?
- Nej.
Är det lätt för mig att skriva?
- Nej, varje ord tar emot.
Vill jag smutskasta?
- Nej, jag vill dela med mig.
Är hela min barndom skit och misär och negativitet?
- Nej, inte alls, ingen människas liv består av enbart dåliga delar.
Gör jag skillnad på min mor och far i bloggen?
- Nej, men jag kommer inte ihåg så mycket av de delar då jag bodde med min mor och det jag minns delger jag er.
Älskar jag mina föräldrar?
- De satte mig till världen, det är en gåva, klart att jag innerst inne älskar dem även om våra relationer är skit svåra.
Förstår jag min faders negativa reaktioner?
- Till 100 %, men det här handlar inte om honom och hela bloggen kommer inte att cirkulera kring honom. Det är inte ett ställe att kasta skit "på en svindålig farsa" utan som jag kontinuerligt skriver så handlar det om mig, min resa och att hjälpa andra.
